Vårt första föredrag för året hade rubriken ”Svenskt flyg under kalla kriget”. Det hölls av Christer Lokind som bl.a. har tjänstgjort inom Försvarsmaktens centrala underrättelsetjänst. Han har medverkat i boken med samma rubrik samt själv utkommit med boken ”DC-3:an, Kalla krigets hemlighet”. Kalla kriget brukar definieras från omkring 1946 efter andra världskrigets slut till Berlinmurens fall, återförenandet av Tyskland och Sovjetunionens sammanbrott 1989 – 1991.

Han inledde med läget 1950 då vi hade SAAB tillverkade propeller- och jetflygplan tillsammans med surplusflygplan från USA (Mustang) och Storbritannien (Spitfire). Vårt första jetdrivna flygplan J 21 R ersattes av de Havilland Vampire inköpta i stort antal från Storbritannien.

Efter andra världskrigets slut inhämtade såväl USA, Storbritannien, Sovjetunionen som Sverige flygteknisk information från resterna av Luftwaffe i Tyskland. Tysk aerodynamisk forskning låg till grund för SAAB:s konstruktion av J 29 Flygande Tunnan.

Flygvapnets höjdpunkt kan sägas vara 1960-talet. Då hade vi 16 flottiljer, 39 divisioner och 700 flygplan. Tyngdpunkten låg på jaktflyg. Nya radarstationer med räckvidd långt ut över Östersjön anskaffades. Attackflyget var i och med A 32 Lansen utrustat med effektiva sjömålsrobotar. Attackflyget kunde därmed överta sjömålsuppgiften i Östersjön från Marinen. Spaningsflyget kartlade den Marina övningsverksamheten i Östersjön. Främmande krigsfartyg fotograferades och analyserades beträffande antenner och beväpning.

På 1970-talet introducerades flygplan 37 Viggen i attack, spanings- och jaktversioner. På 1980-talet hade antalet flottiljer reducerats till nio.

Genom sin tjänst på underrättelseavdelningen har Lokind djupgående kunskaper om våra signalspaningsflygplan. Vår första specialutrustade signalspaningsflygplanstyp var DC 3. Välkänt för de flesta sedan ett sådant blev nedskjutet av Sovjetiskt jaktflyg 1952. Denna flygplanstyp ersattes successivt av Vickers Varsity, Canberra och Caravelle. Syftet med signalspaningen, som f.ö. utfördes av operatörer från Försvarets Radioanstalt, var främst att kartlägga radarstationers lägen och prestanda i Baltikum. Våra jaktflygplan utrustades efter hand med handkamera. Man lyckades ta unika bilder på helt nya Sovjetiska flygplan. Flera av åhörarna i publiken, jaktflygare från F 4, hade erfarenhet av denna verksamhet.

Lokind visade många bilder på flygplan och radarstationer. Diagram över radartäckning mm som tidigare var hemliga. Jag kan verkligen rekommendera de båda ovan nämnda böckerna för den intresserade.

Bengt Landervik

 

Lokind1 copy

Christer Lokind. Foto: Bengt Landervik