SFF årsmöte 2013
Uppdaterad: 2015-03-13
Text och foto: Sven-Erik Jönsson

SFF årsmöte den 13-14 april 2013 på K 3 i Karlsborg

Livregementets husarer, K 3 i Karlsborg var värd för SFF årsmöte 13-14 april 2013. Det är ett antal år sedan flygflottiljen F 6 i Karlsborg lades ned och senast vi hade ett årsmöte i staden var i april 1990. Men flyget finns kvar i Karlsborg. Flygplatsen används ganska mycket av försvaret och administreras av F 7 i Såtenäs, men hör till K 3. I Karlsborg finns även Fallskärmsjägarskolan FJS och Särskilda Operationsgruppen SOG.

Det var ett 70-tal årsmötesdeltagarna som samlades i Götiska Salen på fästningen i Karlsborg lördagen den 13 april kl 1300. Ordförande Stieg Ingvarsson hälsade deltagarna välkomna. Den mest långväga medlemmen var Cal Taylor från staten Washington i USA.

K 3 stabschef, överstelöjtnant Michael Jiveborn hälsade välkommen till K 3 och Karlsborg samt informerade om förbandet, som har en lång tradition. Chef för K 3 är överste Anders Löfberg, som tyvärr var förhindrad att närvara.

 

Övlt Michael Jiveborn berättar om Livregementets husarer, K 3 i Karlsborg.

 

Överstelöjtnant Michael Jiveborn berättade att K 3 är ett unikt förband i en unik miljö, med det absolut bästa kasernområde på Karlsborgs fästning. Livregementets husarer, K 3 har en lång tradition. Varje år firar man minnet av slaget vid Lund den 4 december 1676 som förbandets dag. Soldater från Livregementets husarer gjorde där den avgörande insatsen för svensk seger.

På 1980-90-talet fick förbandet nya kompetenser inom SÄK-området och militärpolisen.

Sedan mitten på 90-talet har K 3 ansvarat för försöksverksamhet med förarlösa flygplan, sk UAV. Dessa förarlösa flygplan används uteslutande för spaning. Svenska försvaret använder UAV i bl.a. Afghanistan. Senare i år skall UAV ut på övriga förband i Sverige.

K 3 har ständigt personal ute i internationell tjänst, f.n. i Afghanistan samt i Mali, där man är ansvarig för den svenska insatsen. Det innebär att man har ett kontinuerligt stort tryck på förbandet med mycket personal som är ute på uppdrag. K 3 är bland soldater ett mycket eftertraktat förband med hög status.

Försvarets överlevnadsskola ingår i K 3 organisation och har ett mycket gott internationellt rykte. Till K 3 hör även 32:a Underrättelsebataljonen, som idag består av ett fallskärmsjägarkompani samt ett lednings- och underhållskompani. I K 3:s organisation ingår idag ca 330 fast anställda soldater, ca 270 officerare och ett mindre antal civilanställda samt ca 1000 hemvärnssoldater.

Livregementets husarer gjorde en avgörande insats vid slaget i Lund år 1676. I K 3 matsal hänger detta, 3 höga konstverk, målat av Hjalmar Arleman 1953, som minner om den historiska händelsen. 

Intressant föredrag om robotutprovning

Anders Åkerberg, Karlsborg höll en intressant föreläsning om tidig robotutveckling och visade mängder med unika bilder från provning av robotar under 40- och 50-talet. Anders hade under många år arbetat som fotograf och sysslat med höghastighetsfilmning vid robottester och det var i Karlsborg som den första svenska robotutprovningen ägde rum.

 

Anders Åkerberg berättade om robotutprovning på 40- och 50-talet.

 

Wilhelm Theodor Unge, född 1845 i Stockholm, var 1867 ung löjtnant som intresserade sig för raketer som kunde förbättra artilleriets slagkraft. Den första raketen som han lyckades konstruera var emellertid avsedd för civil användning, för räddning av sjömän i nöd. Raketen sköts med en lina med livräddningssele över till det förlista fartyget och sedan kunde de nödställda sjömännen dras iland. Denna raket med livräddningsutrustning blev en stor exportprodukt.

Wilhelm T Unge samarbetade med Alfred Nobel och samarbetet resulterade 1897 att de tog världens första flygbild från en raket, fotot togs över Karlskoga, bilden finns bevarad. De lyckades också tillsammans konstruera en krutraketmotor som fungerade.

Wilhelm Theodor Unge drev en mekanisk verkstad i Stockholm, som hette Mars & Co och i detta företag tog Unge ut ett antal patent, bl.a. på raketer. När Unge blev för gammal för att driva företaget sålde han sina patent till den tyska Kruppkoncernen. Anders Åkerberg spekulerade i att det fanns en möjlighet att Unges patent och kunskaper om raketer kunde genom försäljningen förts vidare till Werner von Braun, som tog fram de tyska vedergällningsvapnen 1 och 2 och vidare via Robert H Goddard till NASA som byggde Saturnus V som tog människan till månen. På Unges gravsten står också ”Rymdraketpionjären överstelöjtnant Wilhelm Teodor Unge”. Tyskarnas V 1 och V 2 stod sedermera som modell för de svenska robotkonstruktionerna.

År 1946 beslöt riksdagen att Sverige skulle ta fram egna robotar. Provskjutningscentralen fanns sedan 1942 strax norr om Karlsborg och det var här som man kom att testa de första robotarna. I robotarna byggdes in kurs- och höjdhållare samt andra manöverfunktioner. Elektroniken var baserad på elektronrör, det behövdes stora och tunga batterier för drift och raketerna blev därför ganska stora jämfört med dagens raketer. Stora och långa startramper byggdes i form av rälsbanor som gick i en flack vinkel snett uppåt. Ledningscentralen låg vid Hammarnäset och härifrån samordnades skjutningarna. Man använde kinoteodoliter som var placerade på olika platser runt Vättern. Dessa var synkroniserade med varandra för att man skulle kunna få synkrona foton på uppskjutningarna och för att kunna mäta läge och höjd samt fart. Vid vissa tillfällen gjordes även prov vid Vidsel och då transporterades allt upp med järnväg.

Till att börja med användes mycket enkla kameror för att filma skjutförloppet, bl.a. användes sk. kulsprutekameror (målfotokameror) typ Kka 4. Så småningom inköptes riktigt avancerade och högkvalitativa kameror som kostade ca 500.000 kr.

I organisationen för robotutprovningen ingick även ett antal båtar, dels för att hålla riskområdet fritt från fiske- och fritidsbåtar, dels för att bärga robotar då dessa landade med fallskärm. Båt användes även för att bogsera skjutmål. För säkerhets skull kördes dragbåten vid dessa tillfällen radiostyrd och obemannad.

Antalet påbörjade robotprojekt växte och blev imponerande lång. Det var Rb 300, 301, 302, 303, 304, 310, 311, 312, 313, 315, 316, 321, 322 och eventuellt 330. I mitten av 1950-talet hade projekten minskat till tre, jaktrobot Rb 321, luftvärnsrobot Rb 322 och den flygburna sjömålsroboten Rb 304, som blev modifierad i flera steg, var den enda som blev operativ.

Rb 330 beställdes under 1950-talet. Den skulle ha räckvidd att nå in på Sovjetiskt territorium och även kunna bära kärnvapen. Projektet lades emellertid ned 1959.

I mitten av 1950-talet kom transistorn och det innebar att konstruktionerna redan var omoderna. Man köpte nu istället robotar utifrån, bl.a. Bloodhound och fartygsrobotar.

Rb 304 levde kvar i uppgraderad version och tillverkades under åren 1958-1978. Som plattform användes A 32A Lansen och AJ 37 Viggen.

Idag är provområdet vid Vättern för litet och proven görs numera vid Vidsel och även till havs. Provskjutningar görs tämligen sällan och är mest avsedda att verifiera data. Vid Hammarnäset invid Vättern norr om Karlsborg arbetar man numera med skydd, något som har blivit allt mer viktigt, inte minst för personal i Afghanistan.

Årsmötesförhandlingarna

Efter en kaffepaus fortsatte mötet i Götiska Salen med årsmötesförhandlingar. Ulf Edlund valdes till mötesordförande och årsmötet var avklarat på mindre än en timme.

Jan Cedergren, Klas Jonsson och Sune Larsson hade avböjt omval och nya i styrelsen blev Göran Brauer, Båstad, Ulf Delbro, Göteborg och Björn Svensson, Borås.

Medlemsavgift för 2014 fastställdes oförändrad till 370 kr.

Årsmötet utsåg Erik Hallström och Sven Stridsberg till hedersmedlemmar. Söderbergplakett nr 45 utdelades till Peter Liander och SFF förtjänstmedalj i silver till Olof Wettermark, Halmstad.

Årsmötet avslutades med en frågestund, då bl.a. information lämnades om läget för ett civilt luftfartsmuseum.

 
Årsmötet utsåg Sven Stridsberg och Erik Hallström till hedersmedlemmar för deras mångåriga insatser för SFF. På bilderna ovan överlämnar ordförande Stieg Ingvarsson hedersmedlemsdiplomet.

Stieg Ingvarsson (t.v.) har just överlämnat Söderbergplakett nr 45 till Peter Liander.

Stieg Ingvarsson avtackar Jan Cedergren och Klas Jonsson som lämnade styrelsen. Sune Larsson som också avgick, var tyvärr ej närvarande och kunde inte avtackas vid tillfället.

 

Cal Taylor från staten Washington i USA var den mest långväga deltagaren.

 

En god middag intogs på lördagskvällen i K 3 matsal, varefter kvällen fortsatte på K 3 mäss. Här höll Peter Lindén ett mycket uppskattat kåseri om att vara roadracingförare och stridspilot. I Flygvapnet har han flugit ca 2000 timmar Viggen och ca 1200 timmar Gripen innan han pensionerade sig förra året. Med motorcykel kör han roadracing och har under åren tagit världsmästartiteln i roadracing Endurance år 2000, samt ett antal Sverige-, Norden- och Europaguld i roadracing, vilket han också berättade livfullt om.

Peter Lindén berättade mycket underhållande om snabba motorcyklar samt flygning med Viggen och Gripen.

Deltagarna samlade i mässen på K 3, för att lyssna på Peter Lindéns kåseri.

Söndagens program

Söndagen inleddes med att major Carl Johan Frödin berättade om UAV-verksamheten vid K 3 och i svenska försvaret. Flygfarkosterna är utrustade med bl.a. GPS och styrs från en dator på marken. Spaningsbilder från UAV-flygplanen sänds omgående som digitala bilder till operatören på marken. De mindre UAV-flygplanen, typ Falken kan flyga ca 10 km bort och används för spaning över områden och situationer under främst pågående verksamhet. De större UAV-flygplanen, typ Örnen eller Shadow används för spaning på taktisk nivå, drivs av en mindre Wankelmotor, flyger upp till 14000 ft höjd, med en aktionsradie på mer än 100 km. Bränsletanken rymmer 44 liter vanlig flygbensin, typ AVGAS 100LL, som räcker för ca 6 timmars flygning. Vikten är ca 170 kg, normal hastighet ca 130 km/tim. Shadow har även transponder och all flygning sker i samordning med flygtrafikledningen där piloten på marken får begära färdtillstånd på samma sätt som vanliga flygplan. Luften avlyses dock för säkerhets skull vid all flygning. Dessa landar på bana, medan de mindre landar med hjälp av en airbag som blåses upp före landning.

Falken som har en spännvidd på ca 1,5 meter drivs av en el-motor. Bl.a. använder den svenska truppen i Afghanistan sig av dessa UAV farkoster.

Efter föredraget blev det visning av tre olika UAV-flygplan och museet på Karlsborgs fästning, där det även finns tidiga UAV-farkoster.

Sven Stridsberg, Bengt-Olof Näs och Göran Landström betraktar UAV Falken som drivs av en el-motor.

Det större UAV-flygplane1, typ Shadow med Wankelmotor och skjutande propeller. På bilens flak i bakgrunden kan man se det minsta UAV flygplanet.

Major Mats Jansson från Fallskärmsjägarskolan FJS tillsammans med 3 medarbetare gav oss en mycket professionell genomgång om fallskärmshoppning, som började med ordern ”Ilasta!” Sittande som 50-60-talets fallskärmsjägare på långbänkar i DC-3an fick vi sedan beskrivet hur det fungerade att hoppa strömhopp från planet. En unik upplevelse!

I en av FJS lokaler berättade Rolf Käck för oss om dagens verksamhet vid FJS.

Vi vill framföra ett Stort Tack till samtliga på K 3 och Fästningsmuseet som bidrog till att göra vårt besök så lyckat och minnesvärt. Ett speciellt tack till sergant Joseph Erterius från K3, som hela tiden såg till att allt fungerade perfekt för oss.

Tp 79, DC-3 nr 79002 uppställd utanför Fallskärmsjägarskolan i Karlsborg.

Hoppmästaren ger instruktioner för fallskärmshopp från DC-3:an.

Sittande som 50-60-talets fallskärmsjägare på långbänkar i DC-3an fick deltagarna beskrivet hur det fungerade att hoppa strömhopp från planet.

SFF styrelse för 2013, bakre raden fr.v. Carlerik Weiland, Sven-Erik Jönsson, Bengt-Olof Näs och Stieg Ingvarsson. Främre raden fr.v. Knut Övrebö, Björn Svensson, Carl-Olof Emanuelsson och Ulf Delbro. På bilden saknas Göran Brauer.

Dagordning för årsmötet Klicka här för att öppna dokumentet

Protokoll från årsmötet 2013 Klicka här för att öppna dokumentet

Valberedningens förslag Klicka här för att öppna dokumentet

Verksamhetsberättelse för 2012 Klicka här för att öppna dokumentet

Skiss över fästningsområdet Klicka här för att öppna dokumentet

Deltagarförteckning Klicka här för att öppna dokumentet